Smällen när spinnakern imploderade var nästintill ljudlös men den kändes desto mer. Farrbar 2 gick från 19 knops fart till 10 på en knapp sekund samtidigt som vattnet forsande över däck. ”Nej, nej nej” var den spontana känslan ombord!
Men vi tar det från början och i en hederlig gammal artikel. Som ni kanske har sett på videorna hade vi en helg som bjöd på allt. Första dagen var lättvindsbetonad med mycket manövrer. Vi började med light-focken för att i slutet på dagen lufta mediumen. Dessutom tränades gennakerhantering en hel del. Gästgast ombord var Jacob Jacobsson som var lyrisk över seglingsegenskaperna i lättvind. ”Den här båten är ju helt grym!” utbrast han när vi anlöpte kajen. Vi kan inte annat än att hålla med. Det är fantastiskt att kunna segla uppemot 6 knop när vattnet i princip är spegelblankt. Någonting har Bruce Farr lyckats med kan vi krasst konstatera!
Hårdvind på söndagen
På söndagen friskade vinden i ordentligt. Enligt prognosen hade vi 14-17 m/s i medel och vinden piskade på från ost. För vår del här i Malmö betyder det relativt smult vatten men mycket byig vind. Det är lite som att trycka på on/off – från 10m/s till 16m/s på ett ögonblick samtidigt som vinden kan vrida en hel del. Utmanade hade den optimistiska sagt…
Farr 30:n har möjlighet att föra en hel del olika segel på undanvinden. På söndagen började vi med S2:an som är en stor masttoppshissad spinnaker på cirka 90m2. Detta är båtens arbetshäst på undanvinden och som ni förstår så används den flitigt. Dagen till ära bjöd den oss på ett par rejäla surfar innan den gav upp i en våg av modell större. Givetvis påverkar spinnakerns ålder att den gav upp, men de yttre faktorerna påverkade också i allra högsta grad. För i samma stund som nedtagningen förbereddes körde vi ner nosen i en vitkammad och mycket blöt vägg av Öresund. Ombord kändes det som om någon slängde i ett drivankare i samma stund som spinnakern gav upp med ett ”poff”. På filmen kan man se Jonas samla ihop delarna i samband med nedtagningen. Vi får se om North Sails lyckas bygga ihop den igen?
”Chicken chute”
Så till en annan intressant aspekt. I Frankrike kör man S2:an så länge det går, det finns helt enkelt ingen bestämd övre gräns. Vår toppfartsnotering med den blev drygt 20 knop. Men, när den sedan gav upp så satte vi vår fractional-spinnaker som är en mindre och planare hårdvindsspinnaker. Enligt obekräftade källor kallas den för ”chickenchute” och vi förstår kopplingen… Men – vår högsta toppfart med den lille blev också 21 knop. Förvisso hade vinden ökat ytterligare men samtidigt hade vi bättre kontroll på båten så frågan är då var gränsen går? Med stor sannolikhet blir medelfarten något högre med den store men brochar båten går det inte fort… Någon som har några bra tips för när gränsen går? Hur gör ni andra?
Slutligen. Det är riktigt kul att se att våra filmer uppskattas och sprids över nätet. Förhoppningsvis kommer det locka fler till att vilja segla Farr 30!
En glad besättning! Från vänster Johan, Jonas, Martin, Mikael, Mattias och Niclas
Jag tror att skipper Strandberg har svaret på frågan efter VM i Hyères då vi rippade en splitt ny S2 i 30 knops vind och därefter körde med chicken chute. Svaret är att det går fortare med den stora men fransmännen broachar inte…
No guts no glory..?